Balkonggolvet, ett tålamodstest


Mitt under en fridfull lunch i redaktionssoffan small det plötsligt till, ett högt POPP, och i samma sekund kom ett kladdigt litet lock flygande genom rummet. Det visade sig vara min burk med Roslagsmahogny som efter ett halvår eller så måste ha tröttnat på att stå i fönstret och vänta på våren, och när den nu kände de första värmande strålarna genom glasrutan blev det bara för mycket. Budskapet var tydligt. Den ville ut, och det nu!

Annons

Så jag hade inget annat val än att göra Anette och Emma sällskap i balkongfixarracet. I likhet med Emma utgår jag från en betongklump med plåtstaket, så det kan med största sannolikhet bara bli mysigare. Sedan i höstas har ett golv av obehandlade furuplankor fått bo in sig, och nu har jag alltså gått vidare till nästa steg: fuktskyddet. Roslagsmahogny är en naturligt nedbrytbar blandning av trätjära, linolja och terpentin, som jag blandade med kimröksgrå linoljefärg för att få golvet just grått och lite mer jämt i tonen.

Att pensla på denna sommardoftande smet var inte svårt alls, men dagarna efteråt har varit minst sagt frustrerande. En värmebölja kom som på beställning och jag har inte velat göra annat än att dricka morgonkaffe på balkongen, sätta ut mina småplantor och njuta av fågelkonserterna som hålls varje kväll. Men golvet torkar extremt långsamt, fyra dagar senare är det fortfarande fuktigt. Det hela går i sådan snigelfart att till och med balkongmöblerna börjar bli irriterade. När får vi gå ut?

/Hanna




Laddar