Live från årets konststart på Liljevalchs


Konsthallen Liljevalchs kallar sin årliga tradition Vårsalongen för konstens blandade godispåse där alla från 18 år får lämna in ett, eller max fem, bidrag till den stora utställningen. I år kom det in hela 2 183 ansökningar, varav 157 personer valts ut med 315 verk totalt. Utställningen brukar ha över 40 000 besökare och alla verk är till salu. En ny jury varje år väljer ut och diskuterar fram vad som kommer med i utställningen, och då en jury alltid måste enas i ett beslut, där en tycker si och en tycker så, blir det ju en väldig bredd på de föremål som väljs ut.

Annons

Denna tanke för mig, inte helt oväntat, vidare till den evigt obesvarade frågan, vad är konst? Och också till det klassiska uttrycket ”skönheten vilar i betraktarens öga”, för vem kan bestämma vad som är fint, vad som är vackert och vad som är fult när alla är olika och har olika referensramar? En historia jag minns från när jag som liten tjej första gången hörde talas om Liljevalchs, berör just denna fråga, och är nog så passande att berätta nu vid Vårsalongens start. Jag vet inte om det är sant, jag har inga säkra källor då jag inte ens minns vem som berättade det för mig, men denna historia gör mig ändå lycklig och hoppfull.

Det sägs ha varit en man. En man som målade och målade, skyndade sig allt han kunde, helst utan att stressa, men ändå i all hast för att hinna klart med sin tavla som skulle lämnas in till Vårsalongen på Liljevalchs. Han målade i olja, långt in på småtimmarna, och självklart visste han att olja torkar lika långsamt som tiden går när man har tråkigt, ändå kunde han inte sluta pilla, ändra och, vad han då trodde, förbättra. Efter någon timmes halvvaken sömn på soffan vaknade han med ett ryck och insåg att han var tvungen att rusa innan inlämningen av alster stängde för denna gång. Han kastade en hastig blick på tavlan och tänkte att det här fick väl duga, slog in den i smörpapper trots att den ännu var fuktig, kastade sig upp på cykeln och hojade iväg mot Djurgården. Mer än så här förtäljer inte historien men den slutar i vilket fall med att mannen meddelas att hans verk kommit med, och då han lyckligt promenerar in på Vårsalongen några månader senare så ser han till sin stora förvåning att det vid hans namn inte hänger någon tavla, utan smörpappret som den hade varit inslagen i. Avtrycket hade fått juryn på fall, tavlan lät de ligga.

Om denna historia är sann eller ej vet jag inte, men även om det bara är en skröna så får den mig ändå att känna både glädje och hopp. Och frågan kvarstår, vad är konst?

Trevlig helg, och besök gärna Vårsalongen på Liljevalchs på Djurgården i Stockholm som pågår från 25 januari till 24 mars.

/Felicia




Laddar