Där barn jag lekt


Det är svårt att inte ha julafton på hjärnan med en ”julmusikspoppande” kollega, och med redaktionens favoritklappar i ELLE Interiörs novembernummer började vi fundera på gåvor och pyssel redan för två månader sen. Med den snart stundande första advent är i alla fall jag helt inne i tankar kring vad och till vem jag ska ge vad. Tankarna går också till alla som inte har någon att fira jul med, och till de som kanske aldrig ens har fått en julklapp tilldelad sig. Julafton för mig är att få vara med dem jag trivs med allra bäst, om glädje och lustfyllda skratt och egentligen allra minst om köphets och hur mycket min gåva, eller de gåvor jag får för den delen, kostar. För några år sedan hade jag en svacka i klappshoppingen med noll inspiration gällande vad jag skulle köpa till min svåger. Min fotbollstokiga svåger. Efter ett besök i Unicefs gåvoshop var valet av julklapp glasklart: en fotboll. Inte till honom, men till ett barn i ett utsatt land, i ett land där man leker med vad man har, vad man hittar i naturen eller vad man bygger själv. Förra året gick just utbildnings- och lekpaketen bland annat till länder som Elfenbenskusten, Tchad och Moçambique, och samtidigt som jag fick lägga ett vackert illustrerat gåvobevis under granen med min svågers namn på, fick ett gäng barn på andra sidan jorden spela fotboll och njuta av att få vara just barn.

Annons


Bilderna ovan visar årets illustrationer som man kan välja som gåvobevis vid köp i Unicefs gåvoshop. De är illustrerade av formgivaren Lotta Kühlhorn och förutom den vackra framsidan innehåller kortet information om den fältprodukt du köpt samt din personliga hälsning. Rubriken är ett utdrag ur en av mina favoritdikter: Ensamhetens tankar från diktsamlingen Vallfart och vandringsår (1888) av Verner von Heidenstam.

/Felicia




Laddar