Balkångest

Min lägenhet är byggd 1967. Med balkong mot bakgården. En grå betongbalkong. Fint grå.

Många tycker kanske att det är lite ångest med betong. Det är nämligen flera grannar till mig som har målat insidan helt i vitt. Sådär riktigt kritvitt så att det liksom sticker i ögonvrån när man sneglar mot deras håll. Jag har många gånger funderat över anledningen. Det kanske får dom att tänka på vita kalkstensklippor runt naturstränder med turkosblått, kristallklart vatten? Visst. Alla njuter vi var och en för oss själva.

Annons

Jag besitter själv en liten lätt ångest ska erkännas. Förra året blev det sommar så där helt plötsligt och jag hann inte planera hur jag ville ha det på vår lilla uteplats. Det blev att jag bara drog ut det jag hade hemma. Som gamla sängbord, tidningsbord, upp- och nedvända keramikkrukor. Jag panikköpte också en skarpt blå sittbänk från Fermob, som jag fick för mig att barnen skulle sitta och dricka saft i.

Nu är det dags för uteliv igen och jag har inga sparade pelargoner som skall upp från förrådet eller några andra plantor för den delen heller. Jag har inga gröna fingrar, och har av samma anledning inte sått några frön eller tagit skott från min (enda inomhusblomma) Dr Westerlund. Tidningsbordet i rotting svällde något av regnet och blev rangligt, sängborden blev fläckiga och förstörda och mina barn drack aldrig någon saft i den blå Fermobsoffan.

Visst. Det blev en fantastiskt fin sommar på min oplanerade och fina grå betongbalkong. Mycket mys och trevliga stunder. Så var det förstås. Men nu kommer en ny sommar. Och den stora frågan är: Var ska jag börja?

/Anette

 




Laddar