Annons

Uppstart

Semestern är slut sedan i måndags och efter fyra veckors ledighet sitter jag då alltså här på min arbetsplats igen. Fyra veckor. Det är ju så pass länge, brukar jag tänka, att när jag väl är tillbaka igen har jag förmodligen glömt allt jag lärt mig under dryga sjutton år i yrket. Det gnager alltid en form av oro efter ledigheten varje år att jag inte längre ska kunna. Att jag då totalt glömt bort hur man gör. Jag ser mig själv sitta framför skärmen med lätt panikångest och liksom låtsasjobba och hoppas på att ingen ser. Ingen bra känsla. Men på något märkligt vis har det hittills aldrig hänt. Att jag inte kan. Och vet ni? Det kommer inte att hända den här gången heller. Besynnerligt nog kommer jag åter igen att kunna bidra till att nästa nummer kommer ut. Hur jag vet det? Jo, för att nu är det redan torsdag. Hårt stirrandes in i datorskärmen med full koncentration, besvarar jag de viktigaste mailen, layoutar de bästa hemmen och de vackraste inspirationsjobben. Jag korrar fantastiskt bra texter och filar ytterligare på nya favvis-typsnittet som introduceras i nummer 6 som nu precis kommit ut i hyllorna. Jag har redan lämnat över de första sidorna på nästa nummer till repron för att kunna godkänna färgprover så fort som möjligt innan tryck. Kaffemuggarna och vattenglasen fajtas åter om utrymmet kring tangentbordet. Tidningshögarna växer sig större på skrivbordet och glömda koftor samlas på stolsryggen. Det sitter begåvade, kreativa människor runt omkring mig på redaktionen, och inte en enda tittar snett på mig. Mobil, cykelhjälm, plånbok och passérkort cirkulerar ständigt i och ur väskan och glöms med jämna mellanrum även kvar på toaletten, och kom-ihåg-lapparna klistras fast i varandra under skärmen allteftersom det febrilt skrivs nya hela tiden.

Jodå. Jag börjar känna igen mig nu. Jag jobbar här. Jag är med och skapar en tidning. Igen.

Och det bästa av allt: Inte vilken tidning som helst.

/Anette

 


Annons

Annons

Laddar