Annons

Jul i synnerhet …


Så här, endast några dagar kvar till julafton, måste jag bara få bekänna en sak för er. Det handlar om julen. Den har påverkat mig! Jag, som med stolthet under alla år lyckats hålla mig undan pynt, julbak, julpyssel, släktträffar, dans runt granen och julklappsstress. Jesus! Vad är det som håller på att hända?

Om vi börjar med julklapparna – dom är redan klara och inslagna, och i kväll ska dom läggas under granen! Vilken gran? Jo, det flyttade in en grön inneboende hos oss härom kvällen. Det är absolut ingen Disneyvariant, ingen skrytgran, nej jag talar om en pyntad, världens minsta gran. Så pass liten så att jag inte kan låta bli att tänka på att barnen kanske överdekorerade den – som kompensation?

Jag har inte haft en enda röd pryl hemma – förrän nu! I och med julkulorna så har den varma, kärleksfullt röda färgen tagit ett jättekliv in i mitt vardagsrum. Och vet ni vad? Jag bryr mig inte om det! Det är liksom vi och granen mot världen!

Julmat? Jodå. I går kväll gjordes inlagd sill och köttbullar, typ på riktigt, med hjälp av en gammal köttkvarn från 1960-talet. Ikväll blir det på med förklädet igen – för att rulla tryfflar!

Ja, nu kanske ni förstår min oro … Det enda jag kan tänka mig som en möjlig orsak till detta tillstånd, helt hypotetiskt, är att Hanna här på redaktionen helt enkelt hjärntvättat mig genom att hon spelat julsånger non stop varje dag, från morgon till kväll, i flera månader! Det kan väl ändå aldrig vara nyttigt …?

Med det här säger jag till er, som min far alltid sa:
– Hemskt mycket God jul!


Varifrån kom allt detta pynt!? (Tomten på den översta bilden är en överlevare från 1960-talet.)


Rulla, rulla …


Fina sillburkar i alla fall, från Granit.

/Anette


Annons

Annons

Laddar