Annons

En bokskatt

bokar
Idag var det besiktning på vårt nya boende, Villa Sundahl, och även om jag redan innan visste att det växer bokträd på tomten kom jag för två timmer sedan till full insikt.

Bokar som nästan bara, förutom på kontinenten, finns i Skåne och Halland!

Tänk att vi snart äger fem helt magnifika bokar!;-)

/Svante

Annons

Lyft blicken

kristaller
Uppmaningen ”lyft blicken” gäller oinskränkt varse sig jag rör mig på stan, hemma, eller i naturen – ja, för den sistnämnda är det snarare ”sänk blicken” som gäller …

Men när jag sitter vid mitt skrivbord behöver jag dock bara lyfta blicken och låta den svepa över Åsa Jungnelius jättekristall Kooh-I-Noor, på själva bordet, för att till slut hamna hos de fyra mångfacetterade kristallerna som hänger på fiskelinor i fönstret rakt framför mig.

De rör sig ständigt! Av värmen, av kylan, av ja, jag vet inte vad – och när solen träffar dem blir det rena stroboskopskänslan i hela vardagsrummet – Magiskt!

Mer behövs inte för att släppa tanken fri …

/Sante

Foto: Martin Löf

Annons

Sorgarbete

skrivbord.wegner
Börjar så smått inse att vi verkligen SKA flytta …

Och, att det kommer att bli mycket, mycket svårare än vad jag först trodde att skiljas från det här huset som vi älskat, fortfarande älskar, och vårdat ömt under sex år!

Den plats hemma som mest är bara min – och där jag tillbringar mer tid än någon annanstans, hur nu livet blev sådant, är min arbetsplats. Här i ett hörn av vardagsrummet, under entresolplanets ”balkong”, är det Svante som bestämmer och här njuter jag varje dag av en av husets få riktiga antikviteter – eller rättare sagt moderna antikviteter – skrivbordet som Hans J Wegner ritat.

/Svante

Foto: Martin Löf
stilleben.skrivbord
Ett stilleben på skrivbordets hörn som är statt i ständig förändring! I det här ögonblicket är det en samling små glasvaser med blad från min favoritväxt – Doktor Westerlunds hälsoblomma. Och förstås, Åsa Jungnelius jättekristall, Kooh-I-Noor, från 2001.

Villa Sundahl 2

1024px-Villa_Sundahl_1956d
Vardagsrummet i Villa Sundahl är hela 70 kvadratmeter! Så här såg det ut 1956 när arkitekten själv, Eskil Sundahl, och hans hustru precis flyttat in.

Öppna spisen är ett arkitektoniskt mästerstycke – svagt vinklad i sidled och med själva eldstaden flyttbar i höjdled som en bakplåt i ugnen. Vid de stora panoramafönstren, i vinkel mot trädgården längst bort till höger, ligger inbyggda och nedsänkta odlingsbäddar inramade med kalksten som ligger i liv med parkettgolvet – Så subtilt gjort!

Bilden kommer från ett reportage i dåtidens tongivande inredningstidning – ”Hem i Sverige”. Redaktör var trädgårdslegendaren Ulla Molin – den person som kanske betytt allra mest för svensk trädgårdskonst i modern tid.

/Svante

Foto: Sune Sundahl

Villa Sundahl

Villa Sundahl 1956
I mitt blogghuvud ”Svantes Värld” står det också – mitt hem, mitt jobb, min trädgård …

Nu händer det grejer och jag byter ut två tredjedelar av underrubriken – det blir mitt ”nya” hem och min ”nya” trädgård! ;-)

Skämt åsido – det här blir vårt tredje (3:e) boende på samma gata inom sex år – vänner och grannar, stundtals också vi själva, säger, ni är inte kloka – jag undrar om det inte är just kloka vi är …

Till sommaren flyttar vi in i arkitekturprofessorn Eskil Sundahls, mannen bakom bl a Katarinahissen, egenritade Villa Sundahl från 1955–56 som han byggde till sig själv och sin hustru som ett hus att kunna bli gammal i – och ja, huset har hiss!!! Och, inte minst – en trädgård på 1500 kvadrat ritad av landskaps- och trädgårdsarkitekten Walter Bauer.

Det här är på alla sätt en dröm som går i uppfyllelse! Huset behöver mycken både kärlek och omvårdnad men vilket kärt besvär – till att börja med omläggning av taket med ny underlagspapp och hela trädgården ropar efter att kontrollen återtas. Alla Walter Bauers originalskisser och plantscheman finns kvar – vilken skatt!!!

Det kommer att bli en guppig men lustfylld färd – Kan inte vänta! ;-)

Och jag lär få anledning att återkomma …

/Svante

Foto: Sune Sundahl/1956.
Villa_Sundahl_1956a
Walter Bauers klassiska staket av lodräta löst sammanfogade hasselstammar, i olika höjder, som omgärdar tomten och bildar en naturlig avskärmning mot skogen står fortfarande kvar – men behöver en kärleksfull renovering …

Och stödmurarna av natursten – inte bara en utan två terrasserade armar!